Spring i benen vid läggdags - hur man undviker att bli en monstermamma

Att få barnen i säng kan vara en av de mest frustrerande situationerna som moderskapet bjuder på. Efter en lång dag av prövningar står ett till synes superpiggt barn, mellan en själv och sin efterlängtade timma av egentid innan man själv slocknar på sängen. Då är det lätt att försöka ta en genväg, att pröva sådant som man egentligen inte tycker är bra metoder. Ett skarpt ”nu ligger du ner” eller ”liggstill annars får du inte kolla på tv i morgon” kanske far ur munnen på en innan man hinner stoppa det.

Det paradoxala med läggdags är att det är inte bara vår tröttaste timma, utan även barnens oroligaste. Det är nu de behöver oss som mest, att vara vägledande, lugna och tålmodiga. Och det är nu vi vill att de bara gör som vi säger så att vi kan få ta kväll. Så vad gör man, för att undvika att kvällsmonstret under sängen ska krypa fram och ta vår plats?

Jag har inget facit, ibland är jag verkligen inte så tålmodig som jag önskar, men några knep har jag utvecklat under mina ca 1500 kvällar av att natta små barn.

Det först är att släppa klockan. Det finns ingenting som är så triggande av dåligt moderskap som en klocka. Om vi ser minuterna gå och tvååringen stå på händerna i sängen är det nästan avgjort att vi kommer ryta till. Så glöm klockan, den är inte din vän just nu.

Kom ihåg: ett stressat barn är ett oroligt barn och oroliga barn somnar inte snabbt.

Modulera den känsla du vill att barnen ska ha vid nattning. Vill du att de ska vara stressade och uppe i varv så är det bra att skynda dem, vara arg och undvika empati. Då är det den känslan vi kommer förmedla till dem att läggdags handlar om. Vill vi å andra sidan att de ska känna lugn och trygghet så är det vad vi själva måste spegla. Kom ihåg: ett stressat barn är ett oroligt barn och oroliga barn somnar inte snabbt.

Visa med handling vad du vill ska ske. Lägg dig i din egen säng eller sätt dig lutandes mot väggen och ta ett djupt andetag. Blunda, gäspa och gör dig själv redo för vila. Prata med får ord, lågmält och lugnt.

Om tankar som ”hon kommer ju aldrig lägga sig ner” dyker upp, kom ihåg att alla somnar någon gång. Även de mest intensiva barnen. Ofta är det inte långt mellan att hoppa i sängen och att sova. Det kan handla om några minuter. Låt dem hoppa en stund, göra sina kullerbyttor och observera hur de långsamt blir mindre och mindre rörliga.

Se till att släcka ner. Det är inte lika kul att vara uppe och hoppa i mörkret. Vi brukar ha en låg blåljusfri lampa på som räcker för att orientera sig, men som gör att barnens inre klockor förstår att nu är det natt.

Slutligen, kom ihåg att det viktigaste är inte att barnen somnar snabbt, utan att de får somna omslutna av lugn och trygghet samt känna att de har blivit sedda och hörda.