Egentid eller egotid?

”Glad mamma, glad bebis” lyder mantrat för nuvaranda generations mammor och visst finns det någon sanning i sägningen. Vi är bättre mammor när vi är utvilade, har ätit och känt samhörighet med andra mammor. När vår kopp är full är det lättare att ge till andra, men när mammors koppar är fulla av vin i stället för kaffe och bebisen gråter hejdlöst efter mamma som är borta på en tjejkväll, då har egentiden blivit egotid, där litens behov får stå tillbaka för den storas dopaminjakt.

Det är en stor förändring som vi genomgår när vi blir mammor och helt plötsligt inte bara har ansvaret för oss själva, utan även för en liten person som är helt beroende av oss. Det är tufft att ställa om till, särskilt i dagens samhälle, där mammor är mer ensamma en någonsin och inte får mycket stöd från familj eller vänner att navigera denna nya fas. Konstant känner man hur basala saker som att duscha, äta och sova får stå tillbaka för lillens behov som inte kan förstå ”vänta”. Då är det lätt att börja tänka på hur det vore att ta en paus från den nya vardagen ett tag och bara se efter sig själv en stund. Gå ut och äta middag, träffa vännerna, gå på en date med sin man, ta ett glas vin eller varför inte en hel weekend?

Egentid kan verkligen gynna ens moderskap. Det kan ge en andrum att fundera över sin nya roll som mamma, att ta igen sömn, stimulera huvudet genom att fokusera på något annat för en stund och känna stöd och närhet från ens man eller vänner. Alla dessa är grundläggande behov, som går att göra med liten eller ingen påverkan på bebisens välmående, vilket är huvudregeln och anledningen till att moderskapet är så utmanande som det är. Dessutom ger det oss ett sunt långvarigt välmående som gynnar oss och vår lilla. Problemet uppstår när vi rör oss mer mot våra ”vill ha:n”, sådant som får dopaminet att gå upp snabbt, för att sedan krascha och som innebär långvariga vistelser borta från barnet. Då har egentiden spillt över till egotid.

Egotid, tillskillnad från egentid, är inte anpassad efter barnets behov, utan ställer den vuxnes önskningar i centrum. Tiden i väg från barnet, är anpassade efter den önskade aktiviteten i stället för att valet av aktivitet görs utifrån barnets behov. Den tenderar också att spenderas på saker som inte är egentliga behov utan saker som enbart är menade att ge oss dopamin från status, alkohol och mycket stimulans. Dessa aktiviteter brukar göra oss till sämre mammor när den är över, allt eftersom dopaminet går ur kroppen och tomheten infinner sig.

En av de stora utmaningarna som mamma är att kunna läsa av sina barn och tolka deras känslor och behov, i och med att de inte kan göra detta själva än. Jag har dock insett att det är en lika stor utmaning att tolka sina egna egentliga behov och känslor. För egotiden handlar just ofta om en flykt från känslor och behov som vi inte lyckats sätta ord på. Tillexempel på sådana tolkningar kan vara:

Känsla eller behov	Hur vi handlar	Vad vi verkligen behöver
Uttråkad av vardagen hemma med bebis	Dricker vin med tjejgänget	Bygga upp en communiity av mammor runt sig som man kan träffa på dagtid med barnen
Behöver tid för att arbeta på relationen med ens make	Weekend ensam med mannen	Date-kväll hemma
Nedstämd	Gå på konsert, nattklubb eller annat som får dopaminet att rusa i väg	Ta en promenad, prata med bra stödpersoner som kan se efter både dina behov och barnets.

 Nu undrar säkert många varför jag bara pratar om mammor här, men papporna då? Ska de ha allt roligt medan vi stannar hemma? Nej, så är det inte riktigt. Pappor kan definitiv syssla med egotid precis som mammorna kan. Men medan jag önskar och hoppas att de flesta män växer upp från pojklivet och tar sig an rollen som pappa på ett moget sätt och stöttar den ny blivna mamman, så är hans närvaro inte lika efterfrågad från barnet i början som mammans. Barns gener är formade under en tid då pappan lämnade boet och gick ut och hämtade mat, medan kvinnan stannade med barnen. Huruvida detta passar in FNs konvention om jämställdhet, vet jag inte. Men barns behov har inte förändrats, bara för de senaste årtiondenas ideologi har det. Så därför har de mer frihet att lämna barnet än vi mödrar. Jag hoppas dock att de inser hur viktiga de är för att kunna stötta mamman och hjälpa henne att få sina behov mötta så att hon kan vara en bättre mamma till barnet.