Det optimala åldersspannet mellan syskon

I takt med att kvinnor skjuter upp familjebildning till senare i livet, skaffas barnen allt tätare. Samhället har även blivit mer åldersfixerat där många tror att ju närmare i ålder barnen är, ju bättre kompisar kommer de att vara. Så tänkte även jag när vi skaffade vårt andra barn. Lite visste jag då om syskonrivalitet, en tvåårings emotionella behov och den intensiva perioden av hjärnutveckling som tar plats mellan åren 0-3. Det fick komma till mig som en chock efter födseln av vårt andra barn – tvååringar var visst inte så stora som jag hade trott. För att plåga mig själv lite mer började jag läsa om barns utveckling och behov, vilket enbart bekräftade vad jag redan såg; tvååringar är inte redo att få syskon!  

Varför barn under tre inte är redo att bli syskon

Man kan tycka att en tvååring är såååå stor jämfört med vad han har varit. Han kan stå, gå, prata och klättra och hitta på en massa bus. Men bakom en ganska tuff fasad av att kunna själv och skrika ”dumma mamma”, så gömmer sig en ganska skör och omogen person som behöver mamma mycket mer än vad många kan ana.

Barn under tre genomgår den mest intensiva perioden av hjärnutveckling de någonsin kommer erfara, en process som helt är beroende av barnets närmaste relationers (oftast mamman och pappan) förmåga att finnas där och svara på barnets känslomässiga och fysiska behov. När detta görs snabbt och adekvat kopplas hjärnceller samman och ju fler gånger det upprepas, ju starkare blir dem. Avbryts processen av att barnet skiljs många timmar varje dag från sin primära anknytningsperson, blir kopplingarna färre och svagare och barnets förmåga att hantera motgångar i livet sämre.

Vid en introduktion av ett syskon innan tre finns stor risk att mamman kan svara sämre och färre gånger på barnets behov och därmed att hjärnans utveckling inte blir så robust som man önskar. Barn över tre år är långt ifrån färdig med sin hjärnas utveckling, men vissa nyckelfaktorer för att kunna hantera lite mer separation från sin anknytningsperson är på plats, vilket är en av de faktorer som gör att det är en bättre tidpunkt att få ett syskon. 

Bland annat kan en treåring börja reglera sina känslor själva, vilket barn under tre år inte kan. Fram till dess är de beroende av mamman för att få kontroll över sina känslor igen. De lånar helt enkelt mammans känsloreglering, för att få sina egna i balans. Behovet av mamma är alltså stort för att komma tillbaka till ett lugn när känslorna stormar i väg. Vid treårsålder börjar barnet kunna reglera själv, men den fortsätter att finputsas och behöver fortfarande hjälp åren framöver. Ett syskon innan treårsålder gör det svårare för mamman att hinna svara och reglera två barns känslor, där ingen kan göra det själv.

Vid 3-4 årsålder slutar de flesta sova på dagen, vilket rent praktiskt gör det lättare att få ett syskon när inte två behöver nattas under dagen. När hjärnutvecklingen lugnar sig lite så brukar nattsömnen också bli mer harmonisk vid treårsålder vilket är tacksamt när den nya bebisen håller en vaken om nätterna. 

Vid tre år börjar barn vilja leka tillsammans istället för att parallelleka. De vaknar liksom upp ur sin egovärld, där deras behov är i centrum och börjar nu bli mer medvetna om den större världen utanför. När barnet gör denna upptäckt blir samtidigt den primära anknytningspersonen lite mindre intressant, vilket är en bra sak om en bebis kommit till familjen och behöver få sin anknytning tryggad. 

En tvååring går som känt igenom många känsloutbrott, vilket ofta inte bara behöver hanteras av en verbalt utan även genom att krama eller lyfta upp barnet. Detta är förstås mycket svårare när man har en bebis i famnen. 

Att ha barnen tätt kan såklart göra att de mer kan relatera till varandra eftersom de är närmare i ålder och utveckling, men risken ökar även för syskonrivalitet då de kommer att ha mer liknande behov samtidigt och ha färre tillgodosedda emotionella behov. Då blir syskonet lättare en konkurrent som hindrar en själv från att få sina behov mötta i stället för att faktiskt kunna vara en hjälpande hand att möta lilla syskonets behov när barnen har ett större åldersgap mellan sig.

Så med detta i beaktning kan ni säkert gissa att den tidigaste åldern att få ett syskon hade i min mening varit vid treårsålder, vilket hade hänt oftare på naturligväg om vi ammat längre än vad vi gör i dag. Mellan tre och fyra år är också den ålder som var vanligast att jägare och samlar människan fick sina barn på grund av att de ammade längre och hade lägre BMI.

Med det sagt, så vill jag berätta att jag råkar sitta här med en till bebis och en tvååring i huset en andra gång. Ibland planerar vi efter idealet och så blir det något annat ändå och det är okej. Trots att nuvarande situation känns rätt överväldigande så är jag glad i att veta varför, att inte lägga för höga förväntningar på de äldre barnen och försöka göra dem större än vad de är samt att kunna empatisera mer och vara snäll mot mig själv när jag inte räcker till. Jag övar mig på att bli bättre på att fråga om hjälp och att prioritera barnens behov extra nu under denna speciella tid där vi är lite extra ansträngda och har många små med stora känslomässiga behov. Vi kan inte alltid göra det som vore allra bäst, men vågar vi prata om det som är allra bäst och erkänna för oss själva att nu är situationen inte optimal, så har vi större chans att kunna vägleda barnen igenom prövningen på ett mer lugnt och förstående sätt.